Mattes fotomodeller

Först tittar ni på mig....

 sen tittar ni till höger...

 sen tittar ni åt varsitt håll...

 och till sist så tittar ni på mig! Snyggt tjejer, nu börjar ni kunna det här. Kom får ni lite godis!

Trångbott och påskhälsning från Tova

Det är inte bara bland människorna som det finns saksamlare!

Nu ska ni inte tro att det är jag som har samlat ihop hundarnas leksaker och lagt dom i Helens korg. Mej det är hon så duktig på själv. En del saker lägger hon under dynan, om det är särskilt värdefulla saker vet jag inte, eller om det är för att det börjar bli lite för trångt på dynans ovansida. Ibland törs sig Cilla dit föra att hämta något, i regel Tiger, men bara när inte Helen ligger där.

Så kom det en påskhälsning från Tova. Visst är hon för söt där hon ligger och matchar påskliljorna så fint!

Tova och hennes matte och husse hälsar också att det kan vara riskabelt att ha hundarna lösa nära vattendrag, nu när det börjar vara gott om fåglar och isarna varken bär eller brister.

Klippkurs i Bureå den 25/4 -12

Hej Christina!

Har planerat ännu en klippkurs. Detta blir den 21 april. Har du några som är intresserade be dom ta kontakt med mig!

070-655 26 58  /  070-655 26 58  /  070-655 26 58  /                   070-655 26 58

Camilla

Bantningstider

Från att under hösten och vintern ha ätit som hästar, nåja glupska hundar då, så har damerna nu efter avklarat löp bestämt sig för att banta. I och för sig så kanske det inte gör så mycket eftersom jag låter dom gå upp lite i vikt inför och under vintern, men det är lite tråkigt att få slänga mat som blivit gammal och tråkig.

Sen har Cilla en liten lustig manér under de här perioderna, hon spottar ut maten på golvet och låter Helen få ta utav det som ligger där. Helen fattar vinken och plockar kulor för fullt, hellre än att äta ur sin egen skål. Cilla å andra sidan är snabb på att tjuva Helens mat! Jag gissar att det här har något med skendräktighet att göra, är det någon som vet?

Det är ingen ordning på torpet just nu, men jag vet ju att det är en övergående period, så jag gör inga drastiska ändringar utan ser tiden ann.

Härliga tider, strålande tider

Vill bara skicka en hälsning från vinterlandet när det är som bäst; sol och skoterspår. Löpen är över och pälsarna är kanske inte i högform precis, det har rasat av en hel del från båda hundarna. Helen har i detta nu bara ull kvar uppe på ryggen, men snart har där vuxit ut en ny glänsande päls i stället för det alltmer grånande slitna som nyss fanns där. Cilla har slängt av sig en hel del av ullen. Så skönt att ha hundar som bara fäller en gång om året. Alla är vi friska och har hela ben trots halkan. Vad mer kan man önska?

Brev från Tova februari 2012

Hejsan!

Här kommer en vårvinterhälsning från oss i Robertsfors.
Ser i dina bloggar att ni också håller på att bli insnöade.
Med tanke på hur lite det var vid jul och hur det ser ut nu, så tror man inte sina ögon när man ser ut. Nu får det gärna smälta bort och bli vår, enligt min mening.


Tova mår bara bra. Vi väntar på att det skall bli ett andra löp snart.
Klok som en pudel brukar man säga, men jag tycker att klok som en lagotto passar bättre. Man blir förvånad när man inser att hon faktiskt förstår det mesta av vad man säger.

Tova har inga som helst problem med vare sig snö eller kyla. Att få vara ute och busa i snön är ren och skär lycka. Att hon ser ut som en stor snöboll själv bekommer henne inte ett dugg. Och när jag föreslår att vi skall gå in så att hon får av sig lite snö och torka i pälsen, lägger hon sig demonstrativt och strategiskt så långt bort och så högt upp på en snöhög som möjligt, vänder bort huvudet, stänger öronen och vägrar komma på inkallning. Då är det är bara att gå in, efter några minuter tycker hon att det är tråkigt att vara ensam ute då kommer hon till fönstret och tittar in. När man då öppnar dörren är det inga problem att komma in i värmen.

I helgen har vi varit i stugan och då blir det extra mycket utevistelse. Vädret har varit fantastiskt fint och det är härligt när man känner att ljuset är på väg tillbaka och solens strålar börjar värma kinderna. Att fåglarna kvittrar förebådar också att våren är i antågande.


När vi skulle åka hem från stugan i eftermiddag, var det mycket motvilligt som “Prinsessan Tova” följde med. Hon försökte gömma sig bakom huset och sen med hängande huvud, göra en omväg runt oss för att slippa hoppa in i bilen. Till slut gav hon med sig, och sen vi kom hem har hon mest sovit.

Hoppas att ni mår lika bra som vi gör.

Kram från oss i Robertsfors.

Uppvaktning

Härom dagen fick jag och hundarna sällskap då vi var på väg över Sörträsket. En äldre gentleman, Frasse 12 år om jag minns rätt, kom linkande efter oss. Vinglig på bakändan, stel i fronten och grå om nosen, men näsan var det inget fel på. Han visade vad jag misstänkt ett tag. Att Helen smyglöper. Helen som egentligen tycker att stora främmande hundar är läskiga, blev trots storleksskillnaden riktigt charmad av den gamle. Men så var han ju fin i kanten också.

Cilla däremot tyckte med hela kroppen att han kunde dra något gammalt över sig och vända hemmåt. Henne fick han i alla fall inte nosa på.

Hundar, dom är inte så noga när det gäller ras, ålder och storlek. Det är personligheten det hänger på.

Jag, Cilla och Helen fortsatte vår promenad på vägen över Sörträsket och lämnade Frasse vid en kissmarkering. Jag tänkte att han nog skulle tycka att det var för jobbigt att hänga efter oss. Men vem var det som kom pulsande i snön när vi var på väg hemåt. Jomenvisst. Och hela vägen hem till oss. Där kopplade jag honom och så tog han och jag en mycket långsam sparktur de kanske två kilometrarna hem till Frasses egen gård och överlämnade honom  till husse.